Projekt

Projekt Sälpingers

De ökande sälbestånden av gråsäl och vikare har påverkat det yrkesmässiga fisket starkt negativt i Österbotten. Skador förorsakade av säl började noteras i fiskeriförsäkringsstatistiken 1996, och skadorna på fiskeredskapen och fångsten har årligen ökat sedan dess. Problemen har varit som störst i nätfisket på sik, och man har inte lyckats utveckla någon metod att hindra sälarna från att ta fisken ur näten.

En tanke som väckts bland fiskarna i Österbotten har varit att testa s.k. pingers i samband med nätfisket. Vissa tester med pingers hade tidigare gjorts i liten skala på olika håll i Finland, men däremot inga systematiska försök med uppföljning. Pingers kan närmast karaktäriseras som ett slags ”brandvarnare”. De har ursprungligen utvecklats för att förhindra att delfiner och småvalar fastnar i fiskeredskap.

De små tester som fiskare gjort med pingers i nätfisket hade tidigare gett varierande signaler om deras effekt att hålla bort sälar från näten. Oftast hade fiskarna noterat att fångsten varit god genast efter att man börjat använda pingers, men att sälarna relativt snabbt började vittja näten trots att pingers användes. Men det fanns även andra signaler från fiskare som hävdade att pingers hade positiv inverkan för att hålla sälar borta från deras nät eller från ryssjorna.

Från sälforskarhåll hade man den synen att pingers i stället för att skrämma sälar skulle ha en lockande effekt på dem, dvs. fungera som en sorts ”vällingklockor” och samla dem till näten med ännu sämre fångster som resultat.

Fiskarförbundet gjorde tillsammans med fiskaren Rune Cederberg ett flertal mindre tester av några olika modeller av pingers i sikfisket under åren 2010-2012, och resultaten var delvis positiva med en av modellerna.

Projektets slutrapport

2.4.2014