Fakta om fisket

Fiskerinäringen i Österbotten

Fiskerinäringen i Österbotten är stor i nationellt perspektiv. Drygt en fjärdedel av landets yrkesfiskare finns här, och dessa fiskar nästan hälften av sikfångsterna i havsområdet, en tredjedel av abborrfångsterna och drygt en fjärdedel av strömmingsfångsterna. Fångsterna av mörtfiskbestånd ökar. Antalet yrkesfiskare har minskat de senaste åren och fiskarnas medelålder är hög. Nyetableringen av unga fiskare är svag, vilket med

för att antalet yrkesfiskare ytterligare förväntas minska. Fisket är i huvudsak ett kust- och skärgårdsfiske med fiskebåtar under 12 meter, och fisket bedrivs i närheten till fiskehamnen eller hemmahamnen. Kust- och skärgårdsfisket bedrivs med fiskeredskap som är stående eller förankrade, dvs. passiva fiskemetoder. Av denna orsak kan fisket till största delen karaktäriseras som hållbart, såväl miljömässigt (energisnålt) som med tanke på fiskbestånden. Strömmingsfiskeflottan är liten, men samtidigt modern och effektiv. Finlands strömmingsfiske är idag koncentrerat till Bottenhavet med Kaskö som enav de viktigaste lossningshamnarna.

De ekonomiskt viktigaste fiskarterna i yrkesmässigt fiske är strömming, vassbuk, sik, abborre och lax. Även lake, gädda, nors, havsöring, braxen, och andra mörtfiskar har betydelse för det österbottniska yrkesfisket. Strömmingen (och vassbuk) fiskas i huvudsak med trål (pelagiska trålar), men lokalt även med ryssja. Sik fiskas med nät och med ryssjor/fällor. Fällefisket är ett fiskesätt som kännetecknar denna region. Abborre fiskas i huvudsak med nät. Lax fiskas med samma fällor som man fiskar sik. Yrkesfiskarna i området fiskar ungefär 27 procent av den totala strömmingsfångsten i Finland, 40 procent av siken, 30 procent av abborren och gäddan vardera och ca 18 procent av laxen.

Fisken landas i ett tjugotal olika fiskehamnar längs den österbottniska kusten. Fiskfångsterna omhändertas av ett trettiotal grossister och/eller förädlingsföretag. I anslutning till fisket fungerar fyra företag som tillverkar fiskeredskap. Båtvarven, ett tiotal, ligger jämnt spridda längs kusten.

Matfiskodlingen i Österbotten är koncentrerad till Sydösterbotten. Det finns 13 fiskodlingsanläggningar i havsområdet som producerar i huvudsak regnbågslax till matfisk. Totalproduktionen i dessa uppgår till knappt 800 ton. Många av fiskodlarna förädlar även sin egen och andra fiskodlares fisk. Förutom dessa havsbaserade fiskodlingar finns det ytterligare produktion av fiskyngel för fiskevårdande ändamål i en insjöodling och några naturnäringsdammar.

Fiskerinäringen genomgår fortsättningsvis betydande förändringar. Yrkesfisket har en längre tid haft problem med hårda fiskeregleringar speciellt gällande laxfisket längs kusten och med den negativa inverkan på fisket de kraftigt växande sälbestånden medfört. Framför allt har detta påverkat lax- och sikfisket. De senaste åren har fisket även fått problem med den euroasiatiska skarven. Vidare har fiskfångsterna varierat stort på grund av onaturliga fluktuationer i fiskbestånden orsakade av miljöförändringar typ försurning på fortplantningsområdena och ökande svårigheter att fiska på grund av eutrofiering. Lönsamheten i fisket har sjunkit. En följdverkan av sjunkande lönsamhet i yrkesfisket har lett till stor försiktighet i investeringar, vilket gjort att fiskarna inte vågat beställa nya båtar och fiskeredskap. Osäkerheten på fiskmarknaden till följd av olika kampanjer kring hållbart fiske är en ny företeelse som ställer fisket inför nya utmaningar.

Direktförsäljning och förädling av fisk är de traditionella metoderna att förbättra lönsamheten inom näringen. Flera fiskare har börjat med direktförsäljning till konsumenterna i stället för att leverera fisken till partihandeln. Mervärdet av fisken har ökat genom förädling, och detta har varit viktigt med tanke på sysselsättningen inom näringen. Fisketurismen och upplevelseturismen förväntas framöver öka och lämna efter sig pengar på lokal nivå hos fiskare och andra företagare.

2.4.2014