Skrivelse om skarvproblemen

Österbottens Fiskarförbund och Intresseföreningen för en levande skärgård har den 7 mars sänt en skrivelse om skarvproblematiken till miljöministern och bett om handräckning för att klara av de problem fiskerinäringen har med mellanskarven. Skrivelsen har även sänts för kännedom till statsrådet, riksdagens jord- och skogsbruksutskott och miljöutskott, miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets högsta tjänstemän samt till landskapsdirektören vid Österbottens Förbund. Nedan skrivelsen i sin helhet.

Österbottens Fiskarförbund arrangerade en temadag den 29.11.2013 inom ramen för vårt projekt ’Nulägesanalys och utvecklingsmål 2014-2020 för fiskerinäringen i Österbotten’. Temadagen hade 50 deltagare från hela Österbotten. Under temadagen presenterades bl.a. en preliminär rapport över intervjuer med yrkesfiskare om nuläget för deras företag och framtidsplaner och utmaningar. Europaparlamentariker Nils Torvalds medverkade i temadagen med information om vad EU har att erbjuda fiskerinäringen under nästa programperiod. Som en del av de problem och utmaningar fiskerinäringen har lyftes det växande beståndet av mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis) upp, och deltagarna i temadagen samt i fiskarförbundets höstmöte samma dag beslöt att vi skall vända oss till miljöministeriet och beskriva fiskerinäringens problem med mellanskarven och begära om handräckning för att minska skadorna som beståndet av mellanskarv förorsakar.

I en utredning ’Skarvens inverkan på fisket i kustområdet i Österbotten’ som nyligen gjorts inom projekt ’Skarven i Österbotten’, som administreras av Södra Österbottens NTM-central, har problemen kustfiskarna och vattenägarna upplever med mellanskarven beskrivits. Bl.a. är det fråga om skador på fångsten för yrkesfiskarna och minskade fångster. Det framgår helt tydligt i rapporten att skarven har en klar inverkan på abborrbestånden längs den österbottniska kusten. Speciellt syns detta i och kring Monåfjärden, där de största skarvbestånden finns, samt i området från Korsnäs söderut. De personer som intervjuats för utredningen ger miljömyndigheterna ett mycket dåligt vitsord för skötseln av skarvfrågan. Man säger att myndigheternas handläggning av frågorna kring skarven inte kan kallas för förvaltning överhuvudtaget. Då är det ändå skäl att notera, att av NTM-centralerna har Södra Österbottens NTM-central varit mest öppen för dialog med de skadedrabbade.

När de skadedrabbade vill minska på problemen ansöker de om undantagstillstånd att antingen få jaga skarv, skrämma dem eller picka ägg för att reglera beståndets tillväxt. I de fall där det funnits detaljuppgifter på fisket och skadorna har kunnat påvisas och där NTM-centralen beviljat tillstånd för åtgärder, har någon ornitologisk förening besvärat sig över besluten och verkställighet av det beviljade tillståndet har avbrutits. NTM-centralen har inte använt sin möjlighet enligt förvaltningslagen att hålla beslutet i kraft trots inlämnat besvär. Läget är ohållbart när problemen för de som drabbas av skador hela tiden växer, och diskussionsklimatet mellan dessa och miljömyndigheterna håller på att kollapsa. Problemen kring mellanskarven påverkar även lokalbefolkningens inställning till miljömyndigheternas agerande i övriga naturvårdsfrågor. Miljömyndighetens köp av en holme utanför Nystad som en fristad för mellanskarven har väckt bestörtning bland kust- och skärgårdsborna, och dylikt agerande försämrar ytterligare lokalbefolkningens tilltro till myndigheterna.

Det har visat sig mer eller mindre omöjligt att påvisa skadorna som mellanskarven orsakar fiskbestånden i samband med tillståndsprocessen utan att man låter utföra ett forskningsprojekt lokalt. De allmänna uppgifter som finns om antalet mellanskarv och deras inverkan på fiskbestånd och fisket har inte räckt för miljömyndigheterna. Man vet att där det finns mycket skarv så äter skarven först ner beståndet av en fiskart och går därefter över till att äta en annan fiskart. Samtidigt så hålls beståndet av den första fiskarten nere och den ges inte möjlighet att repa sig p.g.a. skarvens närvaro. Trots att man i forskningsprojekt, speciellt i Sverige, kunnat påvisa att skarven även kraftigt kan påverka fiskbestånd av kommersiellt viktiga fiskarter såsom t.ex. abborren, tar myndigheterna inte dessa uppgifter till sig utan kräver ytterligare bevis från lokalt håll. Med andra ord för man över bevisbördan på de skadedrabbade, och gör denna så svår att det i praktiken blir omöjligt att prestera det material som krävs. Detta kan inte anses som god förvaltningssed.

Enligt förvaltningslagen hör det till myndigheternas uppgift att hjälpa sökanden att utforma ansökningarna på så sätt, att de kan behandlas utan dröjsmål. I detta borde innefattas att rådgöra för vilka kriterier som ställs på ansökningen och vilka utredningar som behövs för att påvisa skadorna. Här kan och borde man inte ålägga sökandena en bevisbörda som det inte finns resurser för att ta fram. Fiskerinäringen ser vilka skador som orsakas, men kan ha svårt att bevisa dessa eftersom det blir att kosta för mycket. Speciellt skarvens inverkan på fiskbestånden är ett krav som är svårt att bevisa.

De skador fiskerinäringen anser att skarven orsakar är bl.a.:

? skador på fångsten av att skarven tar eller försöker ta fisken ur redskapen

? minskade fångster av att skarven skrämmer iväg fisken

? skador på fiskeredskapen när skarven tagit fisk ur redskapen

? minskad fiskekortsförsäljning av att skarven minskat på fiskbestånden

? fiskevården försämras när fiskutsättningarna minskar då man anser att det är bortkastade pengar att sköta fiskbestånden på grund av skarvens närvaro

Undertecknade organisationer anser att mellanskarven är en invasiv art i Finland och att den borde bekämpas enligt detta. Enklast skulle detta göras genom att överföra arten till jaktbart vilt. Skarven jagas redan i dag i stort antal i Sverige och Mellaneuropa. I Finland jagar vi fågelarter, t.ex. gäss, vars antal betydligt underskrider mellanskarvens utan att detta väcker dess mera uppmärksamhet. Vi anser att mellanskarvens tillväxt bör regleras genom pickning av ägg på de tätaste kolonierna, i Österbotten i Monåfjärden. Äggpickningen kan skötas i samråd med miljömyndigheten. För att underlätta för allmänheten att förstå skarvproblematiken bör man övergå från att ange artens tillväxt som antalet häckande par till att ange totalantalet skarvar.

Undertecknade organisationer ber om handräckning för att klara av problemen med mellanskarven och kräver att miljöministeriet ger nya direktiv till NTM-centralerna om hanteringen av ansökningarna om reglering av bestånden av mellanskarv. Kraven på ansökningarna, ”bevisbördan”, bör klart förenklas. De allmänna utredningar som idag finns om mellanskarvens inverkan på fisket och fiskbestånden i samverkan med antalet skarvar inom området ansökningarna gäller bör räcka för att tillåta åtgärder. I praktiken innebär detta att det för varje område där det finns mycket skarv bör sättas ett tak för när skarvantalet är så stort att det försvårar lokalbefolkningens möjligheter att utnyttja sina fiskevatten och strandtomter och att skador på fisket uppstår. Ifall miljöministeriet inte kan tillmötesgå de skadedrabbade bör det upprättas ett ersättningssystem, där skadorna för yrkesfisket, vattenägarna och ägarna av strandtomter ersätts till fullo.

10.3.2014