Österbottens Fiskarförbund

Skarvseminarium i Vasa fick stor publik


Närmare 80 personer deltog på skarvseminarium i Vasa 26.3. Seminariet var en del av det två-åriga projektet ’Storskarven vid Österbottens kust’ som letts av NTM-centralen i Södra Österbotten. Projektet syftade till att öka samarbetet mellan myndigheter och lokala intressenter, att bidra till att underlätta beredningen av ansökningar om undantagstillstånd samt att öka kunskapsbasen beträffande skarvens utbredning och tillväxt längs den österbottniska kusten. För projektet bildades en styrgrupp bestående av representanter från olika organisationer, myndigheter och lokala intresseföreningar. Seminariet erbjöd allmänheten en chans att ta del av styrgruppens arbete, projektrapportens innehåll och resultat.


”Vi måste leva med vår nuvarande lagstiftning”

Seminariets första föreläsare var projektets koordinator Jaana Höglund från NTM-centralen. – Vi måste leva med vår nuvarande lagstiftning, men systemet för skadeståndsersättningar för yrkesfisket bör utnyttjas bättre, konstaterade Höglund. Guy Svanbäck från Österbottens Fiskarförbund som fungerat som ordförande på styrgruppens möten konstaterade att projektets brist på finansiering begränsade ganska mycket vad som kunde göras i projektet. - Från början var det ingen självklarhet att rapporten skulle bli gemensam för styrgruppen eftersom inom styrgruppen gick åsikterna isär på flera viktiga punkter, framhöll Svanbäck. Projektet har lyckats med att få till stånd diskussioner mellan ornitologer, yrkesfiskare, skärgårdsbor och myndigheter som inte funnits tidigare. Projektet har dock inte lyckats underlätta undantagsprocessen, men genom rapporten rekommenderar styrgruppen att listan på problemområden och dess kriterier uppdateras.


Samma direktiv men olika praxis i olika länder

Timo Tanninen från Miljöministeriet gick igenom EU:s fågeldirektiv för hur skarven skyddas samt den nationella naturvårdslagen med de anvisningar som ges till NTM-centralerna för hur de beviljar undantagstillstånd. Anvisningarna innehåller en lista på problemområden, som är viktiga områden för yrkesfisket samt viktiga födosökningsområde för en häckande skarvkoloni. Anvisningarna uppgjordes år 2010 och deras eventuella uppdatering blir följande miljöministers beslut, berättade Tanninen. Då Tanninen fick frågan om hur man i olika EU länder beter sig olika i skarvfrågan, svarade Tanninen att praxisen är annorlunda i olika länder fastän samma EU direktiv gäller. Beslut över beviljade undantagstillstånd för vilken det anförs besvär går till förvaltningsdomstolen och på basen av lagstiftningen avgör juristerna vad tillräcklig bevisning för skarvens negativa inverkan är. – Eftersom skarven vi får till Finland har sitt ursprung i de stora kolonierna som finns i södra Östersjön, är internationellt samarbete via HELCOM det viktigaste sättet för fågelns bevakning och reglering, ansåg Tanninen.


Är det här det land vi vill ha?

Från Kvarken fiskeområde beskrev Roy Björklund de förändringar som skett i Oravaisfjärden sedan skarven anlände vartefter den vuxit till en av de största skarvkolonierna i Österbotten. – Nu finns ingen fisk kvar i fjärden att fiska. Skall vi importera fisk från utlandet istället för att bevara våra lokala fiskbestånd? Är det här det land vi vill ha, frågade Björklund. Han hade ofta funderat på att ge upp sin plats i projektets styrgrupp. – Jag har flera gånger frågat i styrgruppen om man kunde komma överens om hur många skarvar det ska tillåtas finnas, men något svar fick jag aldrig, konstaterade Björklund.


En vettig decimeringspolitik krävs

Från Intresseföreningen för en levande skärgård r.f. framhöll Johan Stoor att med 168 000 skarvpar i Östersjön kan skarven inte anses vara en hotad art. – Ett flerårigt forskningsprojekt kring äggprickning enligt metoden vaxinering, föreslog Stoor som ett behövligt nästa steg nu. Stoor vädjade till Finlands miljöcentral att uppdatera sin lista på särskilda problemområden regelbundet. – Det skulle vara enkelt att uppdatera listan nästan till och med i realtid, eftersom yrkesfiskares fångsrapporter finns tillgängliga samt sker kartering av skarv varje sommar. Slutligen föreslog Stoor att internationellt samarbete borde utvecklas för att få en omfattande och enkel skötselplan som alla grannländer borde följa.


Skarvens inverkan på fiskbestånd ur en forskares synpunkt

Forskare Outi Heikinheimo från Naturresurscentret gav en översikt av forskning kring skarvens inverkan på fisket. Hon återgav bl.a. resultat från studien av Salmi mfl från 2015, där det framkommer att fångstförlusten för fisket av abborre och gös är betydande. Heikinhemo tog friheten att räkna om Salmis värden, där hon korrigerade för individer som inte uppfyller minimåttet, för medelvikten hos gös fångad med spö och ryssja och för tillväxt och dödlighet hos gösar. Hon presenterade sedan sina nyuträknade resultat som mer tillförlitliga. Bland deltagarna gick eventuellt vissa därifrån i tron att Salmis resultat inte var trovärdiga fastän studien genomgått granskningsprocessen för publicering i den internationell vetenskapliga tidskriften Fisheries Research.


Konflikthantering

Sami Kurki, professor för Ruralia institutet vid Helsingfors universitet och sakkunnig inom konflikthantering berättade om sitt arbete inom projektet. – Lokalt känner man att skarvsituationen inte är kontrollerbar eftersom lagstiftningen och myndigheters agerande inte kan ändras. Utredningar görs och framförs, men tolkningen av resultat bör göras tillsammans, menade Kurki. – Målsättningen bör vara att lokalbefolkningen accepterar skarven som en skärgårdsfågel. För att detta ska ske krävs tillit till myndigheter, eget ansvar för fågeln och därmed kontroll. Samarbete och dialoger mellan myndigheter och olika intressenter bör ske även i fortsättningen, rekommenderade Kurki.


Tillgängligt material från seminariet

Seminariets alla presentationer: www.ntm-centralen.fi/sodraosterbotten och projektrapporten: www.doria.fi/ely-keskus.